Rutinultraljudet.
Dagen då vi fick de mysigaste nyheterna och även då allting började var den 30 januari i år. Vi var på RUL (rutinultraljud) och vi såg våran tjej som vi inte visste var en tjej då, röra sig och vi trodde att allt var som det skulle. Men där och då hos barnmorskan var allt redan fel. Och vi visste ingenting.
Kvällen kom och Ante och jag (min sambo), hade planerat att ha en baby-gender-reveal med bara varandra. Man får veta kön b.la på RUL.
Det var sååå otroligt spännande och mysigt och pirrigt. Och vi var så glada att den här stora stunden var bara för oss att dela med varann.
Vi hade fått hjälp av Antes vän att få rätt färg på konfettikanonen så han var absolut först med att veta vad det skulle bli. Så fint.
Rosa konfetti spred sig över hela vardagsrummet och vi vart så glada! Vi skulle få en tjej!
Vi spelade in oss själva när vi tog reda på svaret och den videon skickade vi till familj och nära vänner. Älskar den videon. Så mycket.
Det var 2-3 timmar innan allt startade. Vi var fortfarande lyckliga och blivande föräldrar.
Natten kom och jag gick och la mig. Ante kom in och sa godnatt och vi fastnade i samtal om våran tjej och om framtiden med henne. Vi var helt inne i lyckan.
När jag ligger där så känner jag helt plötsligt hur det rinner på mina lår.
Blödningar, samtal, panik, packa väska, in i bilen, gyn-akuten i timmar, prover, ultraljud, oro, tårar, sms med mamma, stress, frågor.
Men inga svar. Det ända de kunde säga var att allt såg normalt ut och att det inte var ett missfall på gång vad de kunde se. Lättnad!! Vi blev hemskickade men innan vi gick så frågade hon som hade undersökt mig om jag hade gjort ett ultraljud nyligen eller om jag skulle göra ett snart. Jag berättade att vi hade varit på RUL "idag" och att dom även
hade gett oss en tid till Karolinska Solna, avdelningen för Fostermedicin, för att få en mer noggrann koll på henne för att de hade svårt att datera henne.
Det var inte den första gången våran tjej blivit undersökt och blivit omdaterad/ varit svår att datera. Första gången var på KUB, då blev vi backade 2 veckor och vi kunde alltså inte göra KUB-testet utan vi fick komma tillbaka 2 veckor senare för att ännu en gång få otydliga svar om vilken vecka vi var i. Suck. Men vi fick alltid ett "ungefär" så jag gick på det jag fick.
Dock fick vi göra testet den andra gången och resultatet och siffrorna var jätte fina!
Jag och Ante lämnade iaf gyn-akuten med lättnad men ändå omskakade och med känslan av att vi hade kunnat förlora henne den kvällen. Det var den hemskaste natten dittills i
mitt liv. Det mest traumatiska jag någonsin hade varit med om.
Helgen kom och gick, måndag kom och gick och sedan kom tisdagen. Den 4de februari.
Bilder från den 30 januari 2020.