Tillbaka!

Hej!

Börjar rakt på sak och jävligt ärligt. Har inte vågat läsa mina inlägg sen jag skrev sist. Var fortfarande i en bearbetnings-bubbla då och vill inte dyka in i den just nu. Just nu vill jag bara skriva.

De senaste månaderna har jag verkligen tagit hand om mig själv tillsammans med Ante. På gott och ont. Tuffa val för att läka mig själv. Fokuserat på att kunna fungera samtidigt som vi fortfarande sörjer T och samtidigt försöker bli gravida igen.

Åh så mycket som hänt sen sist. Känns sjukt, allt är liksom som i block i mitt huvud. Det är eran "när allt hände", eran "efter", eran "då vi trodde vi var gravida igen" (japp, det hände), eran "då jag fick genomgå en mindre utredning och fick även svar" och ett par eror till.

Mycket att smälta och mycket att hela tiden försöka leva med.

Härom veckan fick vi dock äntligen, äntligen det närmaste en kan komma "avslut", trots att hon aldrig kommer "ta slut" för oss. Hon är början för oss. Början som fortsätter.

Men då härom veckan fick vi obduktionssvaren.

Läkarna hade aldrig själva sett något liknande. Summan är att moderkakan min var mycket mer sjuk än vad någon kunde se när jag var gravid. 80% av den var dysfunktionell. 80%. Mitt lilla hjärta där inne, att Du klarade sig så länge förvånade oss alla. En massiv trombos var det. Alltså propp.

Vi fick reda på mycket mer och även hur vi ska gå tillväga nästa gång vi blir gravida så det känns skönt men i huvudsak var det det som gjorde våran älskade T, sjuk.

Jag har tänkt mycket på det här med att dela med mig. Som jag alltid gör och tampas med. Jag vill bli bättre på att dela med mig mer om det som händer NÄR det händer, och det gör jag ju till viss del, men ännu mer. Det är det jag själv saknar som försöker bli gravid, att läsa om någon som JUST NU går igenom samma sak som mig eller liknade. För ojojoj vad det är det som är verkligheten egentligen. Och det fick jag uppleva mer när jag började skriva här. Fler, 10.20 personer skrev till mig och berättade om deras historier. Deras otroligt hjärtskärande och verkliga historier. Som har hänt dom. Som det här hände oss.

Det är som att hitta det där som håller en uppe när man knappt kan stå.

En vän sa till mig idag vad en vän till henne hade sagt: Om man är mamma, så kommer man finna sitt barn tillslut.